du spelar på din gitarr.

vem är jag att ge dig allt jag äger.
när det jag äger är ingenting att ha.
guld och silver har jag spelat bort längst vägen.
sten och grus det är det enda jag har kvar.

vem är jag att tvätta dina kläder.
de kläder som är vitare än snö.
skulle jag våga närma mig dig med svarta händer.
och med ett hjärta som är allt annat än rött.

vem är jag att sjunga dina sånger.
de sånger som sjungs i änglarnas kör.
jag har velat sjunga högt så många gånger.
men sången fastnar i halsen och dör.

vem är jag att gå i dina fotspår.
de fotspår som leder över nådens bro.
det är vinter nu och jag längtar efter värmande vår.
för i minus grader är det svårt att våga tro.

Mas Palomas, Playa de Ingles eller typ Las Palmas

jag åker imorgon.
inte själv.
vi är nio stycken.
mamma, pappa, bror med hilde, storasyster med emil, jag med viktor ochh ellen såklart.
kommer bli annorlunda.
skönta att inte jobba och skönt med värme.
men säkert lite knasigt och impulsivt.
på både gott och ont.

jag kommer hem den 30onde oktober. ses då!

paj

pajen som ellen hade lagt ner två timmar på skulle nu skäras upp.
jag håller kniven i handen och jag skär upp första biten.
allt går bra och bitarna blir ungefär lika stora.
men då, helt plötsligt så ligger den på golvet.
helt paj.
tur att vi hade lite pizzarester från gårdagen
och orädda gäster som tog för sig även fast den legat på golvet.
pajen alltså.
den som blev paj.

Köplista

Stod skrivet på en liten gul klisterlapp:
kaffe
farinsocker
ägg
massageolja



tunnelbanan är det jag är rädd för. inte du, men jag.

jag var i stockholm i helgen och kom på att jag är rädd för tunnelbanan.
jag har ingen kontroll där.
finns ingen jag kan fråga om vägen, ingen som skyddar mig mot dumma tanter, ingen att lita på.
vad händer om allt händer som inte får hända?
vem räddar mig då?
kommer någon gripa in eller kommer alla vara glada att deras skinn förblev skinande och fina.
bara en fråga.
men om frågan inte har ett svar får jag kanske chansa.
men varför är det bara jag som är rädd.
skulle vara så mycket säkrare om man kunde bilda små team som åkte tillsammans.
kanske fem stycken.
minst en med stora muskler.
det skulle kännas säkert.

planering

allt måste planeras.
vad ska jag äta när jag kommer hem från jobbet och vad måste jag då köpa innan jag åker hem från jobbet för att kunna laga det jag ska äta. och hur kommer jag förresten hem från jobbet.
vad ska jag jobba med och hur länge.
just nu överlever jag bara. allt går runt men jag har inget kvar.
jag gör det jag vill nu. men vad händer sen och vad vill jag sen.
om allt bara går runt borde jag ju komma tillbaka till samma ställe, uppleva samma saker och göra samma saker om och om igen. det är nog därför jag blir uttråkad och vill börja om på nytt hela tiden.
men när jag gör det blir det samma visa.
allt måste planeras.
frågan är bara hur jag ska planera det som jag inte vet.
framtiden.


smart kvinna.

hon gick i snabb takt men stannade tvärt.
upp med rumpan i vädret och ner med händerna till marken.
knyta skor.
upp med händerna i vädret och ner med rumpan till marken.
börjar springa.
hon var nog tvungen att ta ikapp den tiden som gick åt till att knyta skorna.
smart kvinna.
men det såg kul ut där jag satt och åt lunch i min ensamhet.

mannen försvann, nästan.

idag trodde jag att mannen försvann.
jag gick snabbt och stamplade med fötterna på marken. löven flög.
mannen gick framför mig.
jag trodde att han försvann, som en skugga som förlorar sin skärpa och blir suddigare och suddigare tills den försvinner helt. jag trodde att han fösvann men det var fel. han var kvar.
det som fick mig att tro att han var borta var en lyckstolpe. ljuset från lyckstolpen suddade ut mannens konturer.
han försvann från mitt öga i någon sekund men var sedan tillbaka igen.
tänk om han inte hade kommit tillbaka.

morgon med sol i sitt hår.

det är sol idag men jag jobbar. och att vara inne när det är fint väder är något av det jobbigaste jag vet.
kanske har med min uppväxt att göra.
fint väder och man var ute, regn och man var inne.
eller kanske med mitt dna.
jag tycker i alla fall inte om det.
helst skulle jag vilja hitta en skogsstig.
och gå in ganska långt. stigen skulle va mörk.
jag skulle gå in sökande efter solstrålar.
hitta en damm i en glänta där trädkronorna gett plats åt solen.
här kommer strålarna från alla håll och bildar som en ring.
men det är en stråle som lyser längre in i skogen.
jag skulle följa den.
det är som om solens strålar är hennes hår.
så mjuka och följsamma.
jag skulle lagt mig ner på mossan och låtit solen värma mitt ansikte.
men nu är det inte så. nu ska jag till jobbet ändå.

viktor talar ur skägget.

tänk att jag har dig. du är som ett paket som jag fick. och nu kan jag göra vad jag vill med dig. nej, men du är i alla fall som en blomma. och du har massa grenar som det växer god frukt på som du ger till alla.