"Va dum jag är"

Vad lätt det är att man säger negativa saker om dig själv, man kanske egentligen inte menar det men det finns liksom vissa etablerade uttryck som man använder. Det är bra att bli påmind om det ibland. Jag blev det idag.
En kund skulle betala å jag tog förgivet att han skulle betala med kort men han skulle betala kontant.
Ur mig kom orden "va dum jag är" eftersom att jag hade börjat förbereda kortmaskinen å så skulle han ju inte betala med kort. Han rättade mig å sa att jag inte alls var dum men han förstod vad jag menade, det är ju så man säger.
Vi började prata om hur dumt det är att man säger så för någonstans där börjar man ju tro på det.
Han hade det väldigt varmt om hjärtat att hjälpa ungdomar, särskillt unga flickor pga den höga själmordsstatistiken.
Åhh! Jag vill göra det. Han skriver en bok också, har ett cafe å har precis öppnat en vintagebutik.
I love it! Livet är att hjälpa andra. Både i smått och stort. Han hjälpte mig genom att va uppmärksam på några få ord som kom ur min mun. Han var omtänksam och hjälpte mig att tänka mig för. Ord har kraft.


Vilken flopp.

Jag väntade mig mitt drömjobb ur arbetstids synhåll.
Jag skulle ju få 160 timmar, vardagar, morgon till eftermiddag.
Men fick jag det?
Nej!
Jag fick 90 timmar.
4,5 timmar om dagen.
10.30-15.00 varje vardag.
Detta betyder för lite pengar.
Jag sa upp mig från mitt jobb för att tjäna mer pengar men istället tjänar jag mindre.
Vilken flopp.

Nya tider.

Det är svårt att byta spår, det är svårt att ändra på saker.
Men om man får en knuff i rätt riktning, eller om, till och med, den som knuffar är med och hänger med i knuffen
så har man helt plötsligt gjort det som man så länge har dragit sig för att göra.
Jag har nöjt mig bara för att slippa göra det själv.
Men mina böner ledde en tjej, som jag knappt känner, framför mig och hon hjälpte mig genom bytet.
Det kan ha varit en slump, men jag tror att det var Gud, att hon kom precis i rätt tid och kände precis rätt personer.

Jag har bytt spår, jag har ändrat på en sak.
Jag har bytt jobb, bytt upp mig.
En snabb arbetsintervju och det var över.
Allt tjafs med mig själv,
all rädsla att göra fel,
allt slipande på mitt CV och mitt personliga brev som aldrig kändes bra nog.
Nu är det över.
160 timmar.
Tack Gud!