rebeckalundell

De visar på svenskarnas oerhört "sociala" sätt..inte! 

Först ställer man sig i busskuren å väntar..oftast står där redan ett gäng (ca:1-3) väntande sombies. Det är knäpptyst. Man kanske vill säga något..men det kan man väl inte?! Tränga sig på någon så där..utan förvarning..det vore ju hemskt!

 Bussen kommer..alla tar ett steg framåt men bildar inte kö..då skulle man ju avslöja medvetenheten av de andra väntande. Den som står där dörrarna öppnas går på först. Det är synd att hälsa på busschauffören så det gör man ju absolut inte!! (jag själv brukar dock va lite trevligt å säga något i stil med "hej") 

Väl i bussen försöker alla förbrilt hitta en plats där man kan sitta själv..man vill ju inte dela säte med någon-då kanske man blir tvungen att konversera med peronen bredvid. Om man i värsta fall inte hittar någon plats där man ensam kam sitta å filosofera..då får man stå upp helt enkelt. Hela resan går mycket sakta..å tyst. Nu är det endel som släpper stenansiktet å avslöjar att man är medveten om medpassagerarna. Man kollar runt lite..någon intressant? Åh, nej! Skit! Nu fick jag ögonkontakt..med en kille..han tror säkert att jag är intresserad. Bäst för mig att jag ägnar resten av resan med att..som de flesta andra..kolla ut genom fönstret. Jag visste att det var en dum idé att ta mig sådana där friheter. 

Nästa gång ska jag blunda hela resan..