rebeckalundell

ibland är jag jag men ändå inte jag.
eller så är det så att jag är för mycket jag.
det är som att det bara är jag som förstår vad jag menar.
jag försöker ta mig i kragen å prata förståligt.
går ej.
det är som att jag har en egen tankebana.
(kliar mig i huvudet).
som att alla andra tänker likadant men inte jag.
jag kan förstå andra men andra kan inte förstå mig.
går ej.
jag pratar som om alla är i min hjärna å ser hur jag tänker å så säger jag bara resultatet av tänkandet.
ungerfär såhär:
(jag) "hon är snäll men hon är helt knäpp!" 
(kommenter tillbaka) "vadå knäpp?"
(jag) "jo, hon håller på att bli utbränd för hon jobbar på tre jobb å sover bara 3 timmar om natten"
(kommentar tillbaka) "ok, då förstår jag".


freak.