rebeckalundell

idag trodde jag att mannen försvann.
jag gick snabbt och stamplade med fötterna på marken. löven flög.
mannen gick framför mig.
jag trodde att han försvann, som en skugga som förlorar sin skärpa och blir suddigare och suddigare tills den försvinner helt. jag trodde att han fösvann men det var fel. han var kvar.
det som fick mig att tro att han var borta var en lyckstolpe. ljuset från lyckstolpen suddade ut mannens konturer.
han försvann från mitt öga i någon sekund men var sedan tillbaka igen.
tänk om han inte hade kommit tillbaka.