om du ska köpa diskmedel denna månad ska du satsa på ett från grumme.




jag har köpt det röda diskmedlet för det luktar smultron och sommaräng.
 och sen matchar det köket.
men jag gillar det mest för doften, för det ska lukta gott när man diskar.

om jag kunde dansa skulle jag vilja dansa såhär


resan i ord.

hotell.
varmt.
vågor.
tyska på skyltar.
club sandwich med ägg.
nakna bröst.
barn som skriker.
nutella.
egg in a hole.
salt vatten och sand blandat över hela kroppen.
9 olika viljor.
shopping.
solen bränner.
utflykt i öknen.
tyskar på stranden.
nakna kroppar.
buss.
Las palmas.

cerpentinvägar uppe i bergen.
vi åkte och åkte. lång tid. tills vi kom till en återvändsgränd.
då vände vi.

du spelar på din gitarr.

vem är jag att ge dig allt jag äger.
när det jag äger är ingenting att ha.
guld och silver har jag spelat bort längst vägen.
sten och grus det är det enda jag har kvar.

vem är jag att tvätta dina kläder.
de kläder som är vitare än snö.
skulle jag våga närma mig dig med svarta händer.
och med ett hjärta som är allt annat än rött.

vem är jag att sjunga dina sånger.
de sånger som sjungs i änglarnas kör.
jag har velat sjunga högt så många gånger.
men sången fastnar i halsen och dör.

vem är jag att gå i dina fotspår.
de fotspår som leder över nådens bro.
det är vinter nu och jag längtar efter värmande vår.
för i minus grader är det svårt att våga tro.

Mas Palomas, Playa de Ingles eller typ Las Palmas

jag åker imorgon.
inte själv.
vi är nio stycken.
mamma, pappa, bror med hilde, storasyster med emil, jag med viktor ochh ellen såklart.
kommer bli annorlunda.
skönta att inte jobba och skönt med värme.
men säkert lite knasigt och impulsivt.
på både gott och ont.

jag kommer hem den 30onde oktober. ses då!

paj

pajen som ellen hade lagt ner två timmar på skulle nu skäras upp.
jag håller kniven i handen och jag skär upp första biten.
allt går bra och bitarna blir ungefär lika stora.
men då, helt plötsligt så ligger den på golvet.
helt paj.
tur att vi hade lite pizzarester från gårdagen
och orädda gäster som tog för sig även fast den legat på golvet.
pajen alltså.
den som blev paj.

Köplista

Stod skrivet på en liten gul klisterlapp:
kaffe
farinsocker
ägg
massageolja



tunnelbanan är det jag är rädd för. inte du, men jag.

jag var i stockholm i helgen och kom på att jag är rädd för tunnelbanan.
jag har ingen kontroll där.
finns ingen jag kan fråga om vägen, ingen som skyddar mig mot dumma tanter, ingen att lita på.
vad händer om allt händer som inte får hända?
vem räddar mig då?
kommer någon gripa in eller kommer alla vara glada att deras skinn förblev skinande och fina.
bara en fråga.
men om frågan inte har ett svar får jag kanske chansa.
men varför är det bara jag som är rädd.
skulle vara så mycket säkrare om man kunde bilda små team som åkte tillsammans.
kanske fem stycken.
minst en med stora muskler.
det skulle kännas säkert.

planering

allt måste planeras.
vad ska jag äta när jag kommer hem från jobbet och vad måste jag då köpa innan jag åker hem från jobbet för att kunna laga det jag ska äta. och hur kommer jag förresten hem från jobbet.
vad ska jag jobba med och hur länge.
just nu överlever jag bara. allt går runt men jag har inget kvar.
jag gör det jag vill nu. men vad händer sen och vad vill jag sen.
om allt bara går runt borde jag ju komma tillbaka till samma ställe, uppleva samma saker och göra samma saker om och om igen. det är nog därför jag blir uttråkad och vill börja om på nytt hela tiden.
men när jag gör det blir det samma visa.
allt måste planeras.
frågan är bara hur jag ska planera det som jag inte vet.
framtiden.


smart kvinna.

hon gick i snabb takt men stannade tvärt.
upp med rumpan i vädret och ner med händerna till marken.
knyta skor.
upp med händerna i vädret och ner med rumpan till marken.
börjar springa.
hon var nog tvungen att ta ikapp den tiden som gick åt till att knyta skorna.
smart kvinna.
men det såg kul ut där jag satt och åt lunch i min ensamhet.

mannen försvann, nästan.

idag trodde jag att mannen försvann.
jag gick snabbt och stamplade med fötterna på marken. löven flög.
mannen gick framför mig.
jag trodde att han försvann, som en skugga som förlorar sin skärpa och blir suddigare och suddigare tills den försvinner helt. jag trodde att han fösvann men det var fel. han var kvar.
det som fick mig att tro att han var borta var en lyckstolpe. ljuset från lyckstolpen suddade ut mannens konturer.
han försvann från mitt öga i någon sekund men var sedan tillbaka igen.
tänk om han inte hade kommit tillbaka.

morgon med sol i sitt hår.

det är sol idag men jag jobbar. och att vara inne när det är fint väder är något av det jobbigaste jag vet.
kanske har med min uppväxt att göra.
fint väder och man var ute, regn och man var inne.
eller kanske med mitt dna.
jag tycker i alla fall inte om det.
helst skulle jag vilja hitta en skogsstig.
och gå in ganska långt. stigen skulle va mörk.
jag skulle gå in sökande efter solstrålar.
hitta en damm i en glänta där trädkronorna gett plats åt solen.
här kommer strålarna från alla håll och bildar som en ring.
men det är en stråle som lyser längre in i skogen.
jag skulle följa den.
det är som om solens strålar är hennes hår.
så mjuka och följsamma.
jag skulle lagt mig ner på mossan och låtit solen värma mitt ansikte.
men nu är det inte så. nu ska jag till jobbet ändå.

viktor talar ur skägget.

tänk att jag har dig. du är som ett paket som jag fick. och nu kan jag göra vad jag vill med dig. nej, men du är i alla fall som en blomma. och du har massa grenar som det växer god frukt på som du ger till alla.

Ugnspannkaka när allt man har är inget värt.

3 ägg
6dl mjölk
3dl mjöl
en nypa salt
samt lite smör att smörja in plåten med.
serveras med rårörda lingon och ett glas nyutpressad mjölk.



22:25

Jag sitter med fötterna i varm vatten. Håret sitter i en tofs. Mina öron hör franska å mina ögon ser knappt därför att ögonlocken är tunga. Dagen har varit bra men mitt hjärta är bekymrat för min hjärna klantade till det. Men kan min mun tala sig ur det? Då är det lugnt. En natt, sen vet jag. Hoppas jag kan sova.

22:29

"Va dum jag är"

Vad lätt det är att man säger negativa saker om dig själv, man kanske egentligen inte menar det men det finns liksom vissa etablerade uttryck som man använder. Det är bra att bli påmind om det ibland. Jag blev det idag.
En kund skulle betala å jag tog förgivet att han skulle betala med kort men han skulle betala kontant.
Ur mig kom orden "va dum jag är" eftersom att jag hade börjat förbereda kortmaskinen å så skulle han ju inte betala med kort. Han rättade mig å sa att jag inte alls var dum men han förstod vad jag menade, det är ju så man säger.
Vi började prata om hur dumt det är att man säger så för någonstans där börjar man ju tro på det.
Han hade det väldigt varmt om hjärtat att hjälpa ungdomar, särskillt unga flickor pga den höga själmordsstatistiken.
Åhh! Jag vill göra det. Han skriver en bok också, har ett cafe å har precis öppnat en vintagebutik.
I love it! Livet är att hjälpa andra. Både i smått och stort. Han hjälpte mig genom att va uppmärksam på några få ord som kom ur min mun. Han var omtänksam och hjälpte mig att tänka mig för. Ord har kraft.


Vilken flopp.

Jag väntade mig mitt drömjobb ur arbetstids synhåll.
Jag skulle ju få 160 timmar, vardagar, morgon till eftermiddag.
Men fick jag det?
Nej!
Jag fick 90 timmar.
4,5 timmar om dagen.
10.30-15.00 varje vardag.
Detta betyder för lite pengar.
Jag sa upp mig från mitt jobb för att tjäna mer pengar men istället tjänar jag mindre.
Vilken flopp.

Nya tider.

Det är svårt att byta spår, det är svårt att ändra på saker.
Men om man får en knuff i rätt riktning, eller om, till och med, den som knuffar är med och hänger med i knuffen
så har man helt plötsligt gjort det som man så länge har dragit sig för att göra.
Jag har nöjt mig bara för att slippa göra det själv.
Men mina böner ledde en tjej, som jag knappt känner, framför mig och hon hjälpte mig genom bytet.
Det kan ha varit en slump, men jag tror att det var Gud, att hon kom precis i rätt tid och kände precis rätt personer.

Jag har bytt spår, jag har ändrat på en sak.
Jag har bytt jobb, bytt upp mig.
En snabb arbetsintervju och det var över.
Allt tjafs med mig själv,
all rädsla att göra fel,
allt slipande på mitt CV och mitt personliga brev som aldrig kändes bra nog.
Nu är det över.
160 timmar.
Tack Gud!

Underbart väder.

Idag ska jag städa fint i min lägenhet, måla mina naglar ljusrosa och ta mig ut i det fina vädret på en lång promenad.
Idag ska jag ner på stan och testa bekini, gå ner till ån och njuta av solen innan jag går till jobbet.
Hoppas ni kommer njuta som jag.

Bilder från London

Precis när vi hade landat bullade Lisbeth upp med fika på Liverpool street.
Utsikten från bänkarna där vi satt var affärskvinnor med klackskor och klänning och affärsmän i kostym.
Bakom oss var en stor, fin bar och ett fint hotell lite längre ner.
Men visst, man kan ju fika vart som helst.
image108

Lisbeth lärde sig att "bowla".
Hon syftade på biljard.
image109

Här sitter vi på Oxford street och fikar på en trottoar.
image110

No coments. "Abercrombie & Fitch". Thats all.
image111

Ellens första "Starbucks".
image112

"London Eye".
image113

Our dear reseledare Rolf.
image114

"Harrods".
image115

"KFC"
image116

Efter gudstänst på "Kensington Temple" så fikade vi i deras källare.image117

Här är hela gänget.
Förutom fotografen.
image118



Tidigare inlägg Nyare inlägg