rebeckalundell

ibland är jag jag men ändå inte jag.
eller så är det så att jag är för mycket jag.
det är som att det bara är jag som förstår vad jag menar.
jag försöker ta mig i kragen å prata förståligt.
går ej.
det är som att jag har en egen tankebana.
(kliar mig i huvudet).
som att alla andra tänker likadant men inte jag.
jag kan förstå andra men andra kan inte förstå mig.
går ej.
jag pratar som om alla är i min hjärna å ser hur jag tänker å så säger jag bara resultatet av tänkandet.
ungerfär såhär:
(jag) "hon är snäll men hon är helt knäpp!" 
(kommenter tillbaka) "vadå knäpp?"
(jag) "jo, hon håller på att bli utbränd för hon jobbar på tre jobb å sover bara 3 timmar om natten"
(kommentar tillbaka) "ok, då förstår jag".


freak.

Jag satt å funderarde lite på vad jag vill jobba med å kom på att jag inte riktigt visste (nyhet?!!)
Så jag tog ett beslut om att redogöra för mig själv nackdelar å fördelar med de jobben som jag har haft, vilka är två. De två som rubriken visar, Vandrarhemmet (Lidköping) å Kafferummet Storken (Uppsala).
Här nedan kommer jag radda upp med bara tankar..
å kanske en - + lista (jag älskar listor)..över vad jag känner för jobben.
Hoppas det inte blir för flummigt. Om du inte riktigt förstår mig kan du skriva en kommentar i form av en fråga så kan jag försöka svara Dig (just Dig, personligen) så utförligt som möjligt.
Let's dance..START..i meant start..sorry..

Det första jag tänker på är smidighet å flexibillitet. Det är två viktiga saker för mig.
+till vandarhemmet 
- till storken.
Jag ska förklara. 
Varje dag innan jag skulle gå upp till storken å jobba var jag tvungen att förbereda mig på många sätt,
sätta upp håret i toft med hårnålar så att det inte skulle ramla ner i all fart å fläkt,
äta mig mätt så jag skulle klara mig i några timmar innan lunch,
helst sova så att min hjärna skulle hinna med all information å så att min kropp skulle orka bära tunga brickor osv.
göra ärenden eftersom att jag slutade sent (21 eller22)
gå på toa för man vet aldrig när jag skulle få tid till det när jag väl börjat jobba
Just det med att äta är väldigt smidigt för jag kan (gjorde det t. ex. idag) ta med min lunch hit eller småäta undertiden som jag jobbar bara jag har uppsikt på receptionen å inte tar för stora tuggor så jag kan hinna tugga ur innan jag ska ta emot gäster.
På vandrarhemmet kan jag bestämma lite när jag ska jobba, alltså jag måste vara där under receptionstiderna men jag kan bestämma när jag ska städa bara det är städat till 16 så är det lugnt.
Jag kan verkligen chilla om jag vill..det är bara att gå in i köket å lägga sig på soffan MEN jag måste hålla örona öppna för dte kan va svårt att höra om det kommer gäster.
Vandrarhemmet är soft
Storken är stress
Vandrarhemmets praktiska göror är tråkigare än Storkens. Det är mycket roligare att fixa olika kaffesorter, förklara hur de olika kakorna smakar å diskutera fika (som är livet) än att bädda sängar, städa toaletter å svara i telefon.

OK, vad har jag kommit fram till??
Äh, what the häck (öh?! liiite svensk jag är..öh..jaa!)
Fortsättning följer..

Lite info om de senaste bravaderna i mitt liv:

Igår var jag i sthlm på möte i passion church med Emil J, Gunnar å Filip. På tåget dit var det liten kille som kollade på mig..jag kollade tillbaka. Han sa hej. Jag svarade. Han fortsatte kolla. Efter en stunds tystnad sa han "du ser fin ut". Jag svarade tack. Sen pratade vi inte mer. Det roliga var att när hans mamma kom, hon hade varit på toa, sa han något på ett främmande språk men avslutade på svenska "det var inte meningen, det bara flög ur mig".

Ja, ja..Väl framme i sthlm välkomnades jag av Emil å Filip. Vi försökte tillsammans ta oss till Passion Church (ingen av oss hade varit där innan) Med lite hjälp av en gubbe hittade vi tillslut. Där inne var det mys och pys. Efter mötet satt vi å fikade, å fikade, å fikade..osv...

Idag har jag först varit i skolan sen var jag på stan med syrran. Vi kollade skor å fikade. Vi skiljdes åt å var och en åkte till sitt ställe. Sara som var av Emils hem åkte till Sävja för att äta å Rebecka som var av ingens hem (snyft) åkte hem till egilsgatan 12a för att städa.

Lite senare var det dags för bönegrupp hemma hos mig å Axa. Vi avslutade med fika.

Med detta vill jag säga: fika är livet!